Flowie

Idag var jag på det första mötet med social fobi gruppbehandligen. Jag va så jäkla nervös innan så det va hemskt o när vi kom in i det där rummet o skulle börja ville jag bara gå därifrån o aldrig mer komma tillbaka :-( Vi är 8 st, blandat killar o tjejer i åldern 21-41 om jag minns rätt. Jag var väldigt skakig/darrig i ben o armar under hela tiden, o jag känner mej trött nu, det tar på krafterna att kontrollera sin rädsla o våga göra detta som man är så rädd för.

Hon började med att berätta lite om hur det kommer gå till, vad vi ska få göra dom här veckorna o vad som gäller. Sen skulle vi lära oss namnen på varandra, vi fick en boll att kasta mellan varann o fick säga våra egna o varandras namn.
Sen fick vi göra lite "övningar". Den första gällde hur vi kände inför att vara där. Vi fick 3 alternativ på vart vi skulle ställa oss. Dom som hade känslan att dom helst ville gå därifrån o inte komma tillbaka fick ställa sej på ett ställe, dom som kände rädsla men ändå ville vara där fick ställa sej på ett annat ställe o dom som kände att "nu jäklar kör vi" fick ställa sej på ett tredje. Jag ställde mej mittemellan det stället där man bara ville gå därifrån o det stället där man ändå ville vara kvar. Man är rädd men ändå så vet man ju att det här är något som är nödvändig o bra för att jag ska komma vidare. Vi fick fortsätta med lite såna övningar där man fick olika alternativ o olika ställen att ställa sej på, o då handlade det om oss själv, det blev ett sätt att lära känna varandra lite o hur våra liv ser ut, om vi har familj, hur man bor, om man har syskon osv.

Vi fick göra en "kroppskarta". För er som inte vet vad det är så är det att man får rita på en uppritad kropp/människa olika fysiska o psykiska känslor man har, kroppsligt. Tex att man känner oro, då får man sätta en färg där oron sitter i kroppen, tex i magen, huvudet etc.

Vi fick även göra en liten bok där vi ska skriva utvärdering i slutet på varje möte.

Allt som allt så kändes det bra med gruppen, det känns som en trygg grupp med lättsamma personer, man kände trygghet väldigt fort o det fanns även humor med vilket är jätteviktigt. Det som gör det lätt är nog att man vet att man är där utav samma anledning o att dom andra har ungefär samma känslor o rädslor, man behöver inte känna sig dum eller värdelös på samma sätt.

Nu ska jag inte skriva så mycket mer om det :-)

Igår fyllde Kevin 6 år, han hade en bra födelsedag med tårta o presenter på sängen. Han var nöjd med alla presenter o sen bar det av till dagis. Dom hade kalas där med glass o sen fick han sitta på födelsedagsstolen o berätta vad han hade fått för alla barnen. Han hade varit så duktig o pratat o berättat jättemycket. Orkar inte riktigt lägga in bilder idag, får bli en annan gång.

Igår var jag på skolinformation på skolan dit vi tillhör. Det verkade mysigt o lagom stort. Blir till att fundera på vilken skola vi ska välja..

Gick över till syrran efter infon, satt o pratade en bra stund o bytte lite kläder. Det är väldigt bra med en syster som har i princip samma storlek :-) Dock blir det alltid jag som får mer kläder än vad hon får av mig.. undrar hur det kommer sej *tittar på syster* ;-)

Imorron ska vi ha ett litet minikalas, det är Kevins farmor, faster, farbror o hans tjej som kommer. Blir skoj, kevin ser fram emot mer presenter *s*