Flowie

Dagen började rätt bra, jag ringde o bokade en tid för att provträna på torsdag. Kände mej duktig som vågat ringa o som bestämt mig för en stor utmaning att börja träna. Jag fortsatte att ringa, denna gång till arbetsförmedlingen, dom hänvisade mig att gå ner till det lokala kontoret. Har haft rätt stora förväntningar att få lite hjälp ifrån AF, men man ska ju aldrig ta ut några tankar eller känslor i förväg.. att man aldrig lär sig det :-(

Jag gick iaf ner när jag var klar på jobbet, berättade att jag ville ha hjälp att byta jobb o ta mig vidare, förklarade tom att jag hade SF, men det visade ju sig att dom inte alls kunde hjälpa mej. Det va nåt om att jag inte var arbetslös o nåt med min arbetsgivare.. va så lessen o ville bara därifrån. Kände mig så uppgiven.. när varken min kurator, min läkare eller AF kan hjälpa mej.. vem kan då det?? jag vet inte vart jag ska ta vägen längre... allt känns hopplöst... :-(

Var till kuratorn idag o hon tycker iaf att jag gör mycket bra framsteg. Vi bestämde att jag skulle ta ett uppehåll från henne o komma tillbaka om en månad igen. Jag går ju i SF gruppen nu en gång i veckan så det kändes okej.

Så med hopp om framtiden på morronen o uppgivenhet på kvällen avslutar jag denna dag med chips o fanta i soffan.. *snyftar lite för mig själv*

Mina ljuspunkter här i livet:


Kram!!